helgen

Är helt chockad och omskakad för händelsen i Norge. Tänk att vara en anhörig. Tänk om det hade varit jag? Tänk hur många unga liv som dog. Usch.. Jag blir helt förkrossad. Hur kan en människa göra något sådant? Jag förstår inte. Jag kan verkligen inte förstå. Jag vill försöka mig på att förstå eran smärta. Erat hat, sorg, ilska. Ja allt. Men jag kan inte. Jag försöker men vet att jag inte kan förstå. Jag hoppas det aldrig sker igen. Ingen människa ska få lida igenom något som detta. Jag vet att detta sker över hela världen varje dag. Men nu är fan detta vid mig. nästan 30mil ifrån mig. Det hade kunna hänt mig, mina vänner, min familj. Då reagerar man starkt. Hur hemskt det än låter. (kärlek till alla människor som får lida igenom något som detta.)
Jag vill bara krama om de anhöriga. Jag hoppas att ni är starka. Jag vill ge er styrka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0